10:15:00
11. En låt som påminner om en häst du älskar
Det här var den absolut lättaste rubriken. För några år sen börjad ejag sköta den väldigt missförstådda Leticija på Hageby. Det var ett stort, kraftigt och mycket argt fuxsto. Det blev, efter Mamba förstås, min bästa vän. Jag var inte speciellt duktig på att rida, men jag visste att Lica skulle hjölpa mig om det blev fel. Hade det inte varit för hennes humör och ett skadat bakben så hade jag tvingat mina föräldrar att köpa henne åt mig när hon lämna Hageby. Den dagen glömmer jag aldrig, faktiskt. Jag borstade och klappade på henne, pussade och gav henne massor av godis. Jag lastade henne, stängde dörren till transporten och grät, grät hela dagen. Att se en av sina bästa vänner försvinna det var inte lätt. Men jag hade bestämt mig för att åka och hälsa på henne, vart hon än hamnade, eftersom hon kom från försäljningsstallet på Visingsö så visste jag att jag på nått sätt skulle få kontakt med de nya ägarna. Hon flyttade runt, ner till göteborg, iväg igen, till slut hamnade hon på Åtvidabergs ridklubb. Det var dags för DM i dressyr och det skulle hållas på Åtvidaberg. Jag följde med Lina Helmerud med Rex och Cobbe som hästskötare. Det var sista gången jag såg Lica. Jag var så himla glad, hon var med och tävlade. Äntligen skulle jag få klappa och pussa på henne igen. Jag hälsade på henne, ryttaren var lite stressad så blev bara en puss på mulen och hon lovade att jag skulle få komma tillbaka och hälsa på. Jag mailade och ringde flera gånger utan att någon ville ge mig svar. Jag satte ut annonser på internet, gjorde allt för att få träffa Lica igen.
Tills jag fick ett mail från Åtvidabergs ridklubb.
"Hon är avlivad. Hon var en trevlig häst, men hon hade problem med sina bakknän och rygg. Det uttryckte sig så att hon blev ovillig, arg och halt. När veterinären röntgade ryggen visade det sig att hon var sammanväxt på flera ställen. På grund av det gjorde det ont när vi red på henne och inte så konstigt att hon var ovillig och blev arg... Vi gav henne lång vila, behandlingar och konvalecentträning, men tyvärr hjälpte det inte. Hon hade fortfarande ont och hade problem med upphakningar i sina bakknän trots att hon vilade. Därför tog vi tillsammans med veterinären beslutet att ta bort henne, så att hon skulle slippa lida och ha ont. Det är alltid tråkigt när man måste ta det beslutet, men jag tror att det var det bästa för henne. Mvh..."
Äntligen kunde jag sluta leta, självklart var jag helt förstörd men innerst inne visste jag att dte var rätt, nu hade hon inte ont längre.
Låten jag förknippar med henne är Hey there delilah, som var med i hennes försäljningsvideo från 2010, då hon stod på Stall CM. https://www.youtube.com/watch?v=eY69De6xNCw
