02:41:46
Living for today...
Att återigen ta upp samma gamla vanor. Jag tror det är någon försvarsgrej. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, men innerst inne vet alla att medlidande gör det lite bättre, jag kan faktiskt inte förneka det. Men det är inte därför jag skriver. Jag beter mig dumt och idiotisk varje dag. Jag får höra ständigt att jag inte är samma människa längre. Bra är väl det kan man tycka. Men jag vet inte, de säger det aldrig så jag förstår. Jag vet inte om det här är jag. Jag tror inte det. När jag vänder ut och in på allting, då känns det här så fel. Då känns det som att jag borde hitta tillbaka till gamla jag. Men gamla jag hade inga vänner, ingen att prata med och framförallt ingen att kunna luta sig tillbaka mot. Som jag sagt, jag låter bara äckligt deprimerad, men eftersom det här är min dagbok, då gör jag det om jag vill. Där kom det igen. Försvarsgrejen. Jag gillar den, jag kan skylla på det andra jag.
Godnatt.