Michaela Maria Andersson

Snärta. Det är allt jag känner nu. Jag är helt borta. Vad som händer runt om mig ser jag inte. Det gör ont att inte få sörja. Att bli hindrad från det. Att man inte ska få göra det som känns bra för sig själv. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna nu. Det gör alldeles för ont. Jag klarar det inte. Jag trodde jag var stark. Jag trodde tydligen fel. När man inte trodde det skulle bli värre, då smäller det och ont gör det också.

Vet ni vad? Jag skriver precis vad fan jag vill, gör precis som jag vill. Det är mitt liv! Min blogg, mitt hjärta och mitt samvete! Jag skiter i vad andra säger att jag ska göra och känna. Vill jag gråta varje kväll i ett år över en häst som var tvungen att vandra över till andra sidan, då gör jag det. Vill jag skriva, som jag gör nu, ja då gör jag det! Det är slut med att köra runt med mig. Jag är precis lika mycket värd som er, jag har samma rätt att vara ledsen som er.

Jag har suttit och skrivit ett jätte långt och om jag får säga det själv, vackert samt tårdrypande inlägg om hur de senaste veckorna har förändrat mig, men jag kan inte lägga upp det. Det är tydligen brist på respekt att skriva hur jag mår, vad jag gör och vad jag sörjer. I min alldeles egna dagbok får jag inte skriva det, för det är en oskriven lag. Man gör inte så.

Jag har aldrig med avsikt skadat någon annan psykiskt eller fysiskt. Vad jag säger och gör är något ni får acceptera. Jag säger inte att jag har rätt att göra som jag vill, men att känna vad jag vill, det är jag 100% säker på att jag får! Därför avslutar jag detta inlägg med att säga att jag flera gånger kämpat för DIN skull, när tänker du åtminstone säga tack? Jag ber dig inte göra samma sak, men jag ber dig att tacka mig. För det är jag värd. Jag är värd att få veta att även du tyckte att jag gjorde något gott. För det är jag säker på, jag gav dig hopp. Jag var stark för din skull, jag stod upp för dig och hjälpte dig. Vilket var ett skydd för mig skälv. Det gjorde att jag inte behövde tänka på mig själv för tillfället, jag hade fullt upp med allt annat. Duger jag inte längre, säg det istället.

Godnatt!